En stilla vind som krusar sjön,
och bergen skymtar blå.
En julikväll, en öppen eld
och skogen tätt inpå.
Inombords dröjer ord
du sa för länge sen.
Tänk Rosemari, tänk här är vi
och här är Norrbotten.
Ett flyttstreck, en blekvit sol
och luften hög och klar.
Ett uppbrott, som om nån har gått,
och man blivit lämnad kvar.
En uppdragen båt, en inre gråt
för nånting man har på känn.
Tänk Rosemari, tänk här är vi
och här är Norrbotten.
En gnistrande decemberdag
och röken stiger rak.
Luften kall och som kristall
under himlens vida tak.
Dag som gryr och sedan flyr
in i skymningen
Tänk Rosemari, tänk här är vi
och här är Norrbotten.
Ett takdropp, en blåsvart fjärd,
en känsla utan ord.
En solvarm sten, en dikesren
och doften utav jord.
En vind som kom, en svala som
återvänt igen.
Tänk Rosemari, tänk här är vi
och här är Norrbotten.