Det går en vind över vindens ängar,
/
det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
/
med sol och blomdoft i melodin
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal
| | | | |
| | | | |
| | | |
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati
Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet
Det bliver en hemlighet
| | | |
| | | | |
Jag vill ju bara sjunga
| | | |
Jag vill ju bara sjunga
Ey--
Katarina!..
| | | |
| | | | |
| | | | |
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans handling blir hemlighet
Jag ville sjunga
| | | |
Jag vill ju bara sjunga,
| | | |
| | |
om Katarina,
om hur jag känner
Jag stod under ditt sommarfönster
| | | | |
| | | | |
| | | | |
| | | | |
| |