Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen Tänk om klockan tagit samma vägar som vi när vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi Och allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul och allt var så konstigt men jävligt kul Det kunde ha varit nån annan Men det var jag Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår Och vad är det som gör att man glömmer saker Man glömmer att man trivs med livet ibland När vi flydde från sanning, tid och besvär för att ta måsten i andra hand Och allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så Vi snackade skit om alla vi kunde klandra för att komma på att vi bara hade varandra Det kunde varit några andra Men det var vi Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår Vi glömmer allt och tror att tiden är svår Men man kommer på, sen efteråt att vi hade rätt kul emellanåt Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen Vad gjorde mig så förfärligt glad när vi gick i förhoppningar som drömmar om stearinljus och varm choklad Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen Tänk om klockan tagit samma vägar som vi Tänk om vi inte gått i några vattenpölar som smala ben och kängor trampat i Allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så Nu har jag gått den vägen igen Men det var inte samma sak, saknar någon vän Jag önskar att det vore nån annan Jag anar vem Jag vet bara en