Intro: | | | | |
Vers: | | | | | | |
Brygga: | | | |
Refr. | | | | + intro
Vers1:
Och jag önskar jag kunde säga, att det är det en fas vi går igenom. En storm vi måste
rida ut.
Och jag önskar jag kunde säga, att vi klarar det tillsammans. Att allting kommer ordna
till slut.
Brygga:
Men hur säger man till nån, att där tar vägen slut? Och hur säger man till nån att
längtar ut?
Refr.
Och jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl, men om du ser mig i ögonen så
dem; ett långsamt farväl.
Vers2:
Här är din kung utan krona, likgiltig och trött. En sorglig figur som du aldrig riktigt
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick, ser jag allt som gick förlorat men
allt som vi fick.
Brygga2:
Och vad säger man till nån som vill börja om igen? Då det redan är försent, då man redan
på väg.
Refr. (inte introslingan)
Stick:
Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan vinna
allt, du förlorar ibland. Du faller ikull men du reser dig
igen, det är inte över det är bara så det känns.
Och hjärtat vill och hjärtat kan göra underverk
ibland. Men vägen som vi färdas på nu, den leder ingenstans.
Refr. Och jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl. Så vad vi än kallar
så är det bara; ett långsamt farväl (+ intro)
Instrumental refr. + en refräng med ny text:
Så när du ser dig över axeln på åren som bara gick, ser du allt som gick förlorat då?
allting, allting som vi fick?
Fade out